Gladioler

Gladiolsläktet (Gladioulus), även kallat sabelliljesläktet, ingår i familjen irisväxter och innehåller cirka 180 arter. När man i Sverige bara säger gladiol utan närmare specifikation brukar man inte avse någon ren art, utan den komplexa hybriden Gladiolus ×hortulanus som skapats med hjälp av flera olika afrikanska arter, inklusive G. cruentus, G. dalenii, G. oppositiflorus och G. papilio. Denna hybrid är i vårt land vanlig både som trädgårdsväxt (under sommarsäsongen) och som snittblomma.

gladiol

Om släktet Gladioulus

Släktet förekommer i sydvästra och centrala Asien, västra och centrala Europa, samt tropiska och södra Afrika. Störst diversitet hittar vi i Kaps floraregion i Sydafrika.

Alla arter är fleråriga örter som vissnar ned efter växtsäsongens slut och sedan återkommer igen nästa år.

Stjälkbladen är svärdslika, vilket har gett upphov till namnet sabellilja.

Blomställningen är ett ensidigt ax och innehåller ett stort antal blommor. Kring varje blomma finns stödblad.

Gladiol (Gladiolus ×hortulanus)

Detta är en komplex hybrid som skapats med hjälp av flera olika afrikanska arter, inklusive  G. cruentus, G. dalenii, G. oppositiflorus och G. papilio.

Det finns ett stort antal sorter att välja mellan i handeln och de brukar delas in i tre övergripande kategorier:

  • Storblommiga gruppen av gladioler. Medlemmar av denna grupp blir upp till 120 cm höga och får stora blommor. Blommorna är ofta starkt färgade och formar täta ax.
  • Fjärilsblommiga gruppen av gladioler. Dessa plantor kallas även för fjärilsgladioler. Blommorna är lite mindre än hos den storblommiga gruppen, och vanligen har svalget en starkare färg än vad hyllebladen i övrigt uppvisar. Fjärilsblommiga gladioler blir 70-120 cm höga.
  • Glamini-gruppen. Dessa gladioler ligger någonstans mellan storblommiga gladioler och fjärilsblommiga gladioler, och har drag av bägge kategorierna.

Doftlilja (Gladiolus murielae)

Doftliljan är en populär trädgårdsväxt i Sverige, men den klarar inte av våra vintrar så man måste ta in läkarna på hösten och sätta ut den igen inför nästa säsong. Förvara lökarna svalt med frostfritt.

Doftliljan kommer ursprungligen från tropiska Afrika, där den växer från Etiopien till Burundi och Moçambique. Den gillar att växa i gräslandskap och förekommer från cirka 1200 m till 2500 m över havet.

Som namnet antyder är blommorna väldoftande. De sitter i ett ensidigt ax, medan kalkbladen är förenade vid basen och bildar en lång, rödtonat blompip. Kronan är vit (ibland med purpurbruna basfläckar) och har utbredda flikar.

Eftersom doftliljan luktar så gott placerar man den gärna där man kommer att tillbringa mycket tid, till exempel på en uteplats. I Sverige gillar den soliga och vindskyddade lägen.

Det vetenskapliga namnet G. murielae beror på att mannen som samlade in arten så den kunde beskrivas vetenskapligt var gift med en kvinna vid namn Muriel. De förekommer att doftliljan säljs under sitt gamla namn Acidanthera bicolor, ibland med ´Murielae´ skrivet efter artnamnet så att den ger sken av att vara en kultivar av A. bicolor.

Gladiolus dalenii

Det här är en av de gladioler som har det största utbredningsområdet, och vi hittar den i stora delar av Afrika och in i västra Asien. Inom växthandeln har den använts för att ta fram många olika storblommiga hybrider.

G. dalenii producerar fem höga blomstjälkar vars blommor som går i gult och rött. Det är vanligt att basfärgen är gul och dekorerad med röda sträck.

Vid odling rekommenderas en solig och skyddad plats. Jorden bör vara neutral eller milt sur (inte under pH 6.5).

Gladiolus mariae

G. mariae är en nykomling i släktet Gladoilus eftersom den inte beskrevs vetenskapligt förrän år 2019. Den har ett mycket begränsat utbredningsområde och har bara hittats på två berg i Kounounkan Forest Reserve, ett naturskyddsområde i det västafrikanska landet Guinea. Den kan bli upp till 160 cm hög och producera upp till sex stycken orangea blommor.