Pärlhyacint

Pärlhyacintsläktet (Muscari) ingår i familjen sparrisväxter och består av ungefär tre dussin arter som alla är lökväxter. Den art som är vanligast i svenska trädgårdar är Muscari botryoides, och när man säger pärlhyacint utan vidare specifikation är det vanligen denna art man avser.

pärlhyacint

Pärlhyacintsläktets ursprungsområde är medelhavsregionen och västra Asien, men idag är utbredningen mycket större än så eftersom flera populära trädgårdsväxter ingår i Muscari. I Sverige förekommer åtminstone tre, eventuellt fyra, arter i förvildad form.

Vissa arter av Muscari blir bara 20 cm höga, men det finns också arter som blir betydligt större; vissa uppemot 60 cm. De karaktäristiska blommorna sitter tätt tillsammans högst upp på en stjälk och bildar där en axliknande klase. Det är vanligast med olika nyanser av blå blommor, men även gula blommor och vita blommor förekommer. Hos de arter som producerar blå blommor brukar även pollenet vara blått, vilket kan ses på benen hos de bin som besökt en sådan blomma.

Pärlhyacint (Muscari botryoides)

Detta är den art ur pärlhyacintsläktet som är vanligast i svenska trädgårdar. Den blommar på våren och har vanligen blå blommor. Sorten Album, som odlades redan på 1500-talet, har dock helvita blommor istället. Sorten Carneum, som även den har odlats i över fyra sekler, får rosa blommor på en rosa stjälk. Muscari botryoides kommer ursprungligen från Centraleuropa och Sydosteuropa, och dess naturliga miljö är öppna skogslandskap och bergsängar.

Mörk pärlhyacint (Muscari neglectum)

Den här pärlhyacintens blommor har mörkt blå och violetta nyanser. De allra översta blommorna i en klase brukar vara något mindre och ha en ljusare färg än övriga, och dessa ljusare blommor är sterila. I Sverige brukar mörk pärlhyacint inte blomma förrän i maj, men längre söder ut i Europa brukar man kunna se arten blomma redan i mars. Mörk pärlhyacint har odlats i trädgårdar åtminstone sedan 1500-talet.

Bredbladig pärlhyacint (Muscari latifolium)

Bredbladig pärlhyacint är en art som kommer från södra och västra Turkiet, där den växer i utkanterna av glesa barrskogar cirka 1100 m – 1800 m över havet. Den är en populär trädgårdsväxt och brukar kunna överleva vinterkyla ned till minus 20 grader C. De fertila blommorna är djuplila, medan de infertila i toppen har en blekare lila eller blå färg.

Armenisk pärlhyacint (Muscari armeniacum)

Det ursprungliga utbredningsområdet för Armenisk pärlhyacint omfattar inte bara Armenien utan sträcker sig från södra Balkan via Turkiet till nordvästra Iran och Kaukasus. Den här arten trivs på gräsbevuxna bergssluttningar upp till 2000 meter över havet.

Hos vildformen är blommorna mörkblå (eller i ovanliga fall ljusblå) med vita kronflikar. I trädgårdar förekommer många olika odlingsformer med varierande utseende, inklusive sådana som producerar fyllda blommor. De vanligaste blomfärgerna är blå eller vit, ibland med gröna skiftningar.

Armenisk pärlhyacint är inte svår att odla. Man måste inte sätta den i en blomsterrabatt, utan den brukar också klara sig bra direkt i gräsmattan under buskar och träd. Den gillar både sol och lätt skugga.