.
Hyacinthus är ett mycket litet släkte av doftande perenner som normalt blommar på våren. I Sverige är det vanligt att köpa hyacinter som preppats för att istället blomma i december, lagom till advents- och julfirandet. Det går dock även bra att plantera hyacinter i rabatten och njuta av dem som vanliga vårblommor. Det är samma lökar det rör sig om – dina hyacintlökar från julen kan du alltså plantera ut i trädgården; de kommer att återgå till sin naturliga rytm och blomma varje vår istället för på vintern.
När vi i Sverige talar om hyancinter menar vi vanligen sådana som tillhör arten Hyacinthus orientalis, vilken inte bara är en populär trädgårdsväxt utan också säljs i mycket stora mängder i advents- och juletid då den hålls som krukväxt inomhus. Vidare innehåller släktet Hyacinthus även arterna Hyacinthus litwinovii och Hyacinthus transcaspicus. Det finns dock vissa experter som argumenterar för att dessa två borde flyttas till släktet Hyacinthella, vilket skulle göra H. orientalis till den enda arten i hela släktet Hyacinthus.
Värt att notera är också att pärlhyacinterna inte ingår i släktet Hyacinthus, de hör istället till släktet Muscari – ett släkte med ungefär 35 olika beskrivna arter.
Hyacinternas ursprungsområde omfattar östra Medelhavsområdet och delar av sydvästra Asien. Exempel på platser som ingår i området är Turkiet, Israel, Palestina, Libanon, Syrien, Iran, Irak och Turkmenistan.
Numera växer hyacinter förvildade även i andra delar av världen, inklusive Sydeuropa, Nederländerna, USA, Kanada, Mexiko, Kuba, Haiti och den koreanska halvön.
I naturen blommar hyacinter på våren. Löken skjuter upp fyra till sex blad, och en till tre blomställningar. På de vilda arterna sitter blommorna inte tätt. Det brukar bara utvecklas några få per blomställning; 6-8 stycken hos H. orientalis och ännu färre än så hos H. litwinovii.
Hela hyacinten är giftig och bör ej förtäras. Löken är den giftaste delen; den innehåller mycket oxalsyra och är giftig för människor och många djur. Ibland räcker det med att hantera löken för att huden ska bli irriterad, så handskar rekommenderas.
Värt att veta är att det finns ätliga växter som i dagligt tal kallas hyacinter men som inte tillhör släktet Hyacinthus. Så är till exempel fallet för vissa arter i underfamiljen Scilloideae. Att man har ätit Fjäderhyacint (Leopoldia comosa) under semestern kring Medelhavet och inte fått någon negativ reaktion innebär alltså inte att man utan risk kan äta äkta hyacinter som H. orientalis.
Visste du att det säljs många miljoner hyacinter i Sverige varje år i samband med advents- och julfirandet?
Det vi ibland kallar för ”julhyacinter” är inte någon egen art av hyacint, utan det handlar om att man specialdrivit vanliga hyacinter (nästan alltid kultivarer av H. orientalis) för att de ska blomma under december. Att blomma mitt i vintern är inte något som hyacinter ägnar sig åt i det vilda, så det krävs att man behandlar dem på ett visst sätt för att locka fram en blomma lagom till advents- och julfirandet.
Julhyacinter säljs både separat och som en del av julgrupper. På hösten kan man också köpa hyacintlökar om man vill driva upp sina egna hyacinter lagom till december. Processen involverar att man först placerar löken svalt och i mörker under några veckor, och sedan flyttar den till en ganska sval men mycket ljus plats. Det finns särskilda hyacintvaser att köpa som är specialutformade för att passa lökarna.
Vissa butiker säljer hyacintlökar som redan gått igenom den mörka delen av processen, så att du kan placera dem ljust direkt.
Tyvärr är det många som kastar julhyacinten så snart julen är över eller när den har blommat ut. Detta är synd, eftersom en julhyacintlök kan sparas och fås att blomma många gånger i igen.
När hyacinten har blommat ut och stängeln har vissnat ned, ta bort stängeln men låt löken och bladen stanna i krukan och ge vatten och näring. Under den här perioden kommer löken att växa till sig och lagra in näring inför nästa blomning.
När risken för frost är över kan du plantera ut löken på en ljus plats i trädgården. Den kommer troligen inte att producera någon ny blomma den här säsongen, men nästa vår är sannolikheten hög för att det kommer upp en hyacintbomma i rabatten.
Det här är den arten av hyacint som är absolut vanligast i handeln, både som krukväxt och som trädgårdsväxt.
Hyacinthus orientalis är hemmahörandes i sydvästra Asien men började importeras till Europa redan på 1500-talet. På 1700-talet blev den enormt populär i Europa och många olika kultivarer togs fram. Ett av de viktigaste länderna i det här sammanhanget var Nederländerna, där man odlade fram en mycket stor mängd kultivarer. På engelska är det fortfarande vanligt att den här hyacinten kallas för ”Dutch hyacint” trots att arten ursprungligen inte kommer från Nederländerna.
Förutom att användas som prydnasväxt har hyacinten också i flera hundra år använts för att tillverka parfym, särskilt i Franrike.
H. orientalis är hemmahörandes i sydvästra Asien, huvudsakligen Turkiet, Syrien, Libanon och Israel.
En etablerad hyacint börjar vanligen producera extra lökar, och dess kan du plantera för att skapa nya plantor. Hyacinter förökar sig också med frön, men att driva upp hyacinter från frön är mer komplicerat och tar längre tid.
I naturen pollineras H. orientalis av insekter, bland annat honungsbin. Blommorna har sin starka doft för att locka pollinerande insekter till sig.
Fröna mognar i sfäriska frökapslar. När fröna är redo torkar frökapslarna och spricker i tre delar, med frön i varje del. Fröna är svarta, med vita elaiosomer. En elaisom är en fettkropp på ett frö. Fettet lockar till sig myror som bär iväg fröna, vilket hjälper hyacinterna att sprida sig i naturen. Denna spridningsform kallas för myrmerkokori.
Förutom den rena arter finns det massor av kultivarer att köpa, vilket bland annat innebär att det går att välja mellan många olika blomfärger och nyanser, till exempel blå, ljuslila, mörklila, vit, ljusrosa, aprikos, cerize och gul. Kultivaren ’Dark Dimension’ får blommor som är så mörka att de nästan är svarta.
Kultivarer som säljs i handeln brukar få en högre och stabilare blomställning än den vilda artern. Den blir vanligen 20-35 cm hög hos kultivarerna, men ännu högre än så förekommer. Hos de populäraste kultivarerna sitter blommorna tätt och det kan bildas över hundra blommor på en blomställning. Varje blomma är inte mer än cirka 3 cm lång, men intrycket blir maffigt eftersom de sitter så många tillsammans.
Här nedaför är några exempel på populära kultivarer, med färgen på blommorna i parentes efter namnet.