Pärlhyacint

Pärlhyacintsläktet (Muscari) ingår i familjen sparrisväxter och består av ungefär tre dussin arter som alla är lökväxter. Den art som är vanligast i svenska trädgårdar är Muscari botryoides, och när man säger pärlhyacint utan vidare specifikation är det vanligen denna art man avser.

Pärlhyacintsläktets ursprungsområde är medelhavsregionen och västra Asien, men idag är utbredningen mycket större än så eftersom flera populära trädgårdsväxter ingår i Muscari. I Sverige förekommer åtminstone tre, eventuellt fyra, arter i förvildad form.

Vissa arter av Muscari blir bara 20 cm höga, men det finns också arter som blir betydligt större; vissa uppemot 60 cm. De karaktäristiska blommorna sitter tätt tillsammans högst upp på en stjälk och bildar där en axliknande klase. Det är vanligast med olika nyanser av blå blommor, men även gula blommor och vita blommor förekommer. Hos de arter som producerar blå blommor brukar även pollenet vara blått, vilket kan ses på benen hos de bin som besökt en sådan blomma.

Pärlhyacint

Muscari botryoides

Detta är den art ur pärlhyacintsläktet som är vanligast i svenska trädgårdar. Den blommar på våren och har vanligen blå blommor. Sorten Album, som odlades redan på 1500-talet, har dock helvita blommor istället. Sorten Carneum, som även den har odlats i över fyra sekler, får rosa blommor på en rosa stjälk. Muscari botryoides kommer ursprungligen från Centraleuropa och Sydosteuropa, och dess naturliga miljö är öppna skogslandskap och bergsängar.

Armenisk pärlhyacint

Muscari armeniacum

Det ursprungliga utbredningsområdet för Armenisk pärlhyacint omfattar inte bara Armenien utan sträcker sig från södra Balkan via Turkiet till nordvästra Iran och Kaukasus. Den här arten trivs på gräsbevuxna bergssluttningar upp till 2000 meter över havet.

Hos vildformen är blommorna mörkblå (eller i ovanliga fall ljusblå) med vita kronflikar. I trädgårdar förekommer många olika odlingsformer med varierande utseende, inklusive sådana som producerar fyllda blommor. De vanligaste blomfärgerna är blå eller vit, ibland med gröna skiftningar.

Armenisk pärlhyacint är inte svår att odla. Man måste inte sätta den i en blomsterrabatt, utan den brukar också klara sig bra direkt i gräsmattan under buskar och träd. Den gillar både sol och lätt skugga.

Mörk pärlhyacint

Muscari neglectum

Den här pärlhyacintens blommor har mörkt blå och violetta nyanser. De allra översta blommorna i en klase brukar vara något mindre och ha en ljusare färg än övriga, och dessa ljusare blommor är sterila. I Sverige brukar mörk pärlhyacint inte blomma förrän i maj, men längre söder ut i Europa brukar man kunna se arten blomma redan i mars. Mörk pärlhyacint har odlats i trädgårdar åtminstone sedan 1500-talet.

Bredbladig pärlhyacint

Muscari latifolium

Bredbladig pärlhyacint är en art som kommer från södra och västra Turkiet, där den växer i utkanterna av glesa barrskogar cirka 1100 m – 1800 m över havet. Den är en populär trädgårdsväxt och brukar kunna överleva vinterkyla ned till minus 20 grader C. De fertila blommorna är djuplila, medan de infertila i toppen har en blekare lila eller blå färg.

Skötselråd för vanlig pärlhyacint (Muscari botryoides)

Vinterhärdighet

Pärlhyacinten brukar vara vinterhärdig upp till odlingszon VI i Sverige när den är planterad på friland. Man kan minska risken för löken skadas av kylan genom att säkertställa att jorden är väldränerande och vintertäcka växtplatsen med kompost eller annat lämpligt organiskt material (extra viktigt när det blir kallt men inte finns något isolerande snöttäcke ovanpå jorden).

Pärlhyacinter i krukor och liknande har inte lika mycket isolerande jord kring sig, så där ökar risken för köldskador på löken. Man kan behöva flytta in krukorna till frostfri förvaring under vintern eller skydda dem på annat vis och detta gäller även om man befinner sig i de lägre odlingszonerna.

Var passar det med pärlhyacint?

Pärlhyacinter brukar trivas bra i både vanliga rabatter, stenpartier och lite vildare delar av trädgården. Det går också att odla pärlhyacinter i krukor och liknande.

Eftersom den här pärlhyacinten inte blir så hög brukar man sätta den långt fram i rabatter, så att den inte blir skymd av andra växter. I framkanten av buskage fungerar också fint.

Sol

I det vilda växer den här pärlhyacinten i öppna skogslandskap och på bergsängar, så det är inte förvånande att den vill ha en hel del sol i trädgården. Den brukar dock klara sig även i halvskugga, till exempel under glesa lövträd.

Om pärlhyacinterna inte utvecklas normalt utan blir långa och rangliga är det vanligen på grund av solbrist. Det här problemet är extra vanligt när man odlar pärlhyacint i kruka inomhus.

Jordmån

Pärlhyacinter mår bäst i mullrik, näringsrik jord som dränerar väl. Om det blir för blött ruttnar lökarna lätt.

Tips för dig som vill plantera pärlhyacintlökar

• Plantera lökarna tidigt på hösten, senast en vecka innan det blir tjäle i marken. Eftersom det är svårt att veta exakt när tjälen kommer att slå till är det bra att vara ute i god tid.
• Pärlhyacinten har små lökar, vilket innebär att de torkar ut snabbt – snabbare än till exempel tulpanlökar. När du får dina pärlhyacintlökar är det därför viktigt att de kommer i jorden snabbt och inte blir liggande någonstans.
• Plantera lökarna på 8-10 centimeters djup i mullrik, näringsrik jord som dränerar väl.
• Det är vanligt att man planterar pärlhyacinter i grupp eftersom de är ganska små och ser mer imponerande ut i grupp. Vi rekommenderar att du planterar åtminstone två dussin lökar tillsammans. Lämna minst 5 cm mellan varje lök om du vill att det ska finnas plats för sidolökar att bildas.
• Exempel på vårblommor som brukar fungera bra ihop med pärlhyacint i rabatten är förgätmigej och balkansippor.

Att odla pärlhyacinter i kruka

Det går bra att odla pärlhyacinter i kruka både inomhus och utomhus. Inomhus är dock lite knepigare, eftersom man å ena sidan måste se till att de får tillräckligt med ljus men å andra sidan helst inte ska utsätta dem för allt för höga temperaturer.

Om du har pärlhyacinter i kruka som blommar den här våren kan du plantera ut dem i trädgården efter blomningen om du vill, så snart vädret tillåter. Då återkommer de troligen med nya blommor igen ute i trädgården nästa vår.

Förökning

När pärlhyacinter trivs brukar de föröka sig så att man får fler och fler plantor över tid. Varje lök kan bilda mer än ett kluster av blommor, och när det dessutom börjar uppstå sidolökar så kan man med tiden få ett riktigt omfattande blommande hav i trädgården varje vår. Dessutom kan pärlhyacinter också sprida sig med frön.

När grupperna av sidolökar börjar bli rejäla man kan man gräva upp och dela dem om man vill plantera dem i andra delar av trädgården. Ungefär vart fjärde år brukar vara lagom, men det varierar förstås en del beroende på hur bra plantorna trivs och hur snabbt de kan bilda sidolökar.

Ekologi

Pärlhyacinter brukar blomma ganska tidigt på våren och kan därför vara en viktig näringskälla för insekter som behöver nektar, till exempel humlor och fjärilar som nyligen vaknat upp och behöver mat. Att pärlhyacinten blommar så pass tidigt innebär också att den har utvecklats till att bli ganska robust – någon enstaka överraskande frostnatt brukar den kunna klara sig igenom utan att blommorna vissnar.

Skötselråd för andra arter av pärlhyacint

Om du vill odla någon annan art av pärlhyacint är det säkrast att inhämta skötselråd för just den arten eller odlingssorten, eftersom de inte har identiska behov och egenskaper.

Rent allmän kan sägas att de tre arter som är vanligast i de svenska trädgårdarna – M. botryoides, armenisk pärlhyacint (M. armernicum) och bredbladig pärlhyacint (M. latifolium) – alla brukar överleva vintern upp till odlingszon VI, särskilt om man vintertäcker dem. Andra arter kan vara känsligare; plymhyacint, även kallad fjäderhyacint (M. comosum) och den ljusgula myskhyacinten (M. macrocarpum) brukar till exempel bara klara sig i odlingszon I, möjligen II, i Sverige.