Iris

Iris är namnet på ett släkte blommande växter i familjen Iridaceae (Irisväxter). I skrivande stund finns det drygt 300 beskrivna arter i släktet.

Traditionen att odla irisblommor går mycket långt tillbaka, och det odlades till exempel Iris albacans i staden Karnak på 1400-talet före Kristus, i en botanisk trädgård tillhörandes den egyptiske faraon Thutmosis III. I Europa har irisar odlats både som prydnadsväxt och medicinalväxt, och ingick till exempel i många klosterträdgårdar under medeltiden på grund av deras användning som läkeväxter.

Exempel på arter som ofta odlas idag:

• Brokiris (Iris versicolor)
• Glansiris (Iris laevigata)
• Strandiris (Iris sibirica)
• Svärdslilja (Iris pseudoacorus)
• Tyskiris (Iris germanica)

Förutom de många rena arterna finns det också gott om hybrider och kultivarer i handeln, så det gäller att hålla koll på vad det är man köper så att man vet vad som gäller, till exempel när det kommer till skötselråd, typ av rot, blomfärg och när på året blomningen sker.

Ursprung

Nästa alla arter av iris är hemmahörandes i tempererade delar av den norra hemisfären; i Nordamerika, Europa och tempererade Asien.

Iris förekommer i många olika miljöer, men är extra vanlig i svala steniga bergstrakter och torra halvöknar. Andra exempel på miljöer där man kan träffa på iris är skog, buskmarker, våtmarker, flodbankar, gräsbevuxna sluttningar och ängsmarker, så det är alltid en bra idé att kolla upp vad just den iris du är intresserad av att skaffa vill ha för förhållanden.

Vissa arter är mycket flexibla och anpassningsbara, medan andra är mer specialiserade på en viss miljö. Iris setosa är berömd för sin förmånga att växa på både torra ängsmarker och i blöta myrlandskap.

Rotknöl eller rhizom?

Vissa arter av iris har rotknöl medan andra har rhizomer.

• En rotknöl är en underjordisk del av en rot som innehåller stärkelse och fungerar som näringsdepå. Den kan påminna mycket om en lök, men är inte en egentlig lök.
• En rhizom är en slags uppsvälld underjordisk stamdel som förekommer hos vissa fleråriga växter. På svenska kallas den även för jordstam eller rotstock, och om den är kort och rund brukar man säga knöl (ej att förväxla med rotknöl). Rhizomer kan ha många olika former, och vissa blir väldigt långa, smala och utsträckta. Rhizomer kan vara näringslagrande, men måste inte vara det. De flesta irisar som har rhizom har en krypande typ av rhizome.

Släktet Iris delas in i sex undersläkten:

• Iris, för skäggiga arter som har rhizomer.
• Limniris, för oskäggiga arter som har rhizomer
• Xiphium, innehåller vissa släta arter med rotknölar. (Dessa brukade tillhöra det egna släktet Xiphion.)
• Scorpiris, innehåller vissa släta arter med rotknölar. (Dessa brukade tillhöra det egna släktet Juno.)
• Nepalensis, innehåller vissa arter med rotknölar. (Dessa brukade tillhöra det egna släktet Junopsis.)
• Hermodactyloides, innehåller retikulerade (nätmönstrade) arter med rotknölar. (Dessa brukade tillhöra det egna släktet Iridodictyum.)

Inom trädgårdshandeln brukar man inte dela upp irisar så här detaljerat, utan det är vanligast att de bara är märkta som antingen iris med rhizom (”rhizomatous iris”) eller iris med rotknöl (”bulb iris”).

Beskrivning

Bladverk

En iris med rhizom får vanligen 3-10 svärdsformade blad som växer i en tät klump från basen.

En iris med rotköl får vanligen 2-10 smala blad som växer från rotknölen.

Blomstänglar

Irisar har långa, upprättväxande blomstänglar vilka kan vara enkla eller förgrenade. Det finns stor variation inom släktet, till exempel ihåliga vs. fyllda blomstänglar, och platta vs. runda.

Blomning

Blomställningen är solfjäderformad och innehåller en eller flera symmetriska blommor.

Blomman har tre kronblad och tre bägarblad.

Bägarbladen är vanligen spridda eller hängande. Ibland är de dekorerade med vener, linjer eller prickar. Vissa irisar med rhizom har ett ”skägg” – en samling fjuniga hår som sitter vid basen av varje bägarblad. Detta skägg ger pollinerande djur något att landa på och hjälper dem att hitta nektaren.

Kronbladen växer upprätt. Vid basen förenas de och bildar en skålformad blombotten ovanför blommans ovarium.

Blomfärg

Den klassiska blomfärgen som de flesta tänker på när man säger iris är blålila, men det finns gott om andra färger att välja på i handeln om man vill ha något annorlunda, till exempel gula eller vita blommor. Vissa sorter är så mörkt lila att de ser nästa svarta ut.

Det är vanligt med irisblommor som har fler än en färg, till exempel den omtyckta arten Våriris där blomman huvudsakligen är lilablå men har en tydlig gul fläck i mitten.

Pollinering

När man studerar en iris blomma på nära håll blir det tydligt hur den utvecklats för att ta emot pollinerande insekter. Till exempel har blomman en landningsplats för flygande insekter. När en insekt har landat där kommer den, i sitt sökande efter nektar, att först vidröra blomhyllet, sedan den del som kan pollineras, och först därefter bli neddammad av pollen. När den backar ut igen vidrör den inte del av blomman som kan pollineras och blommans eget pollen skrapas inte av, utan sitter kvar på insekten när den lämnar blomman för att söka sig till en annan blomma. När den tar sig in i nästa blomma kommer den först att passera blomhyllet och därefter nå den del där pollinering sker, och först därefter få på sig nytt pollen från denna blomma. Utformningen av irisens blomma ökar alltså chansen för att pollen ska spridas från en blomma till nästa, istället för att råka skrapas av inne i den blomma som producerade pollenet.

Frukt

Frukten är en frökapsel. När fröna är redo spricker kapseln upp i tre delar.

Hos vissa arter har fröna ett fröhylle.

Att odla iris

Det är bäst att inhämta skötselråd gällande just den iris du vill odla, eftersom det här är ett mycket heterogent släkte där arterna (och hybriderna, och kultivarerna) har vitt varierande behov. Många av de irisar som dyker upp i de svenska butikerna gillar väldränerande jord och planteras med fördel i sluttningar. Mager och sandig jord brukar fungera bra, och den får gärna vara svagt kalkhaltig. Har man inte tillgång till specifik information är tumregeln att plantera iris på en varm och solig plats.

Blomningstid

När man väljer mellan olika sorters iris kan det vara smart att ta reda på när de kommer att blomma, för variationen är ganska stor inom gruppen. Exempel på arter som brukar vara först ut bland irisarna att blomma är I. junonia och I. reichenbachii, vilka kan komma igång redan tidigt på våren om omständigheterna så tillåter. (I Sverige finns dock risk att de börjar blomma så tidigt att det kommer en ny frostknäpp och förstör.) Därefter brukar dvärgformerna av I. pumila börja blomma, och därefter de flesta av de ”skäggiga irisarna”.

Giftinformation om Iris

Växten innehåller ämnen som är giftiga för människan. Rotknölen är extra giftig.

Att förtära iris kan ge upphov till symptom från matsmältningssystemet, till exempel sveda i mun och svalg, ont i magen, illamående, kräkningar och diarré.

Kontakt med slemhinnor kan orsaka symptom även om förtäring inte sker.

Att förtära rotknölen är extra allvarligt.

Vid misstänkt förgiftning, ge personen lite dryck och kontakta Giftinformationscentralen. I akuta fall, ring 112. I mindre akuta fall, ring 010-456 67 00.

Växtsaften smakar illa, så det är ovanligt att personer äter iris av misstag.

Vad är trädgårdsiris?

När man i Sverige talar om ”vanliga trädgårdsiris” brukar man avse någon av arterna Tyskiris (Iris germanica) och Strandiris (Iris sibirica). Bägge har rhizom och är sommarblommande. Det är vanligt att de dyker upp som barrotade plantor i trädgårdshandeln under våren.

Vad är våriris?

Termen våriris kan avse alla iris som blommar på våren, men vanligare är att man syftar på arten Iris reticulata vars svenska namn är just Våriris. Den här arten har en rotknöl och de smala bladen påminner om vanliga grässtrån. Hos den rena arten är blomman lilablå med en gul fläck i mitten. I Sverige är våriris härdig till och med odlingszon III och blomningen brukar ske i mars – april. Plantering av våriris bör ske på hösten om man vill att den ska blomma redan nästa vår. Det naturliga utbredningsområdet för I. reticulata är Kaukasus, norra Iran och östra Turkiet.

Det finns gott om kultivarer i handeln som är märkta”Iris reticulata-gruppen” trots att deras exakta genetiska ursprung är oklart.

Exempel på irisarter

• Babylonisk junoiris (Iris aucheri)
• Brokiris (Iris versicolor)
• Bäckiris (Iris wilsonii)
• Citroniris (Iris forrestii)
• Dansk iris (Iris spuria)
• Doftande junoiris (Iris cycloglossa)
• Doftiris (Iris unguicularis)
• Douglasiris (Iris douglasiana)
• Dvärgiris (Iris pumila)
• Engelsk iris (Iris latifolia)
• Fransiris (Iris japonica)
• Glansiris (Iris laevigata)
• Gräsiris (Iris graminea)
• Gul junoiris (Iris bucharica)
• Gul våriris (Iris winogradowii)
• Gullbandsiris (Iris orientalis)
• Himalajairis (Iris clarkei)
• Hundiris (Iris lutescens)
• Indianiris (Iris missouriensis)
• Japansk iris (Iris ensata)
• Kinesisk iris (Iris bulleyana)
• Koppariris (Iris fulva)
• Koralliris (Iris foetidissima)
• Krypiris (Iris cristata)
• Kustiris (Iris tenax)
• Kyrkogårdsiris (Iris albicans)
• Lavendelblå junoiris (Iris graeberiana)
• Leopardblomma (Iris domestica)
• Majiris (Iris lactea)
• Orjeniris (Iris orjenii)
• Pamiriris (Iris stolonifera)
• Perseriris (Iris persica)
• Rumänsk iris (Iris reichenbachii)
• Samarkandiris (Iris magnifica)
• Sammetsiris (Iris chrysographes)
• Sideniris (Iris hoogiana)
• Silveriris (Iris pallida)
• Skomakariris (Iris aphylla)
• Skäggiris (Iris variegata)
• Snöiris (Iris histrioides)
• Sorgiris (Iris susiana)
• Spansk iris (Iris xiphium)
• Stor strandiris (Iris delavayi)
• Strandiris (Iris sibirica)
• Stäppiris (Iris korolkowii)
• Svärdslilja (Iris pseudacorus)
• Takiris (Iris tectorum)
• Tuviris (Iris setosa)
• Tyskiris (Iris germanica)
• Ungersk iris (Iris ruthenica)
• Vintergäcksiris (Iris danfordiae)
• Violiris (Iris sanguinea)
• Våriris (Iris reticulata)

Exempel på välkända irisar som inte är vilda arter, utan hybrider, kultivarer eller liknande

• Bläckiris (Iris × kochii)
• Brokig junoiris (Iris ’Warlsind’)
• Fläderiris (Iris ×sambucina)
• Guldiris (Iris ×monnieri)
• Holländsk iris (Iris ×hollandica)
• Louisiana-iris (Iris Louisiana-Gruppen)
• Pingstiris (Iris Intermedia-Gruppen)
• Rabattiris (Iris Sibirica-Gruppen)
• Regnbågsiris (Iris Reticulata-Gruppen)
• Saltiris (Iris spuria subsp. guldenstaedtiana)
• Småiris (Iris Pumila-Gruppen)
• Strimiris (Iris ×monspur)
• Trädgårdsiris (Iris Germanica-Gruppen)
• Violrotsiris (Iris germanica ’Florentina’)

Leopardblommorna räknas numera som irisblommor

Värt att veta är att arterna som förr utgjorde det fristående släktet Leopardblomssläktet (Belamcanda) har flyttats till Irissläktet (Iris).

Resetips för irisälskare

Om du vill besöka ett riktigt irismecka i Europa finns den botaniska trädgården Giardino dell’Iris i Florens, Italien. Den här trädgården specialiserar sig på just iris, en blomma som stått symbol för Florens ända sedan 1250-talet. Under en del av maj varje år brukar trädgården hålla öppet gratis för allmänheten, men som alltid är det viktigt att dubbelkolla i förväg vad som gäller.

I Giardino dell’Iris visas kring 1 500 – 2 500 varianter av iris upp (det varierar från år till år) som en del av den stor iristävling. För att delta i ’Premio Firenze’ skickar irisodlare från världen över sina alster till trädgården från juni till september. De inskickade bidragen planteras och får växa till sig i tre år, innan de utvärderas av en internationell jury.