Pioner
Pionsläktet (Paeonia) ingår i familjen Pionväxter (Paeoniaceae) och innehåller ungefär 30 beskrivna arter. Pioner har varit populära prydnads- och läkeväxter sedan mycket långt tillbaka och det finns idag en uppsjö av olika hybrider och kultivarer i handeln.
Blommorna, som sitter i stjälktopparna, är vackra och iögonfallande. De vanligaste blomfärgerna är röd, rosa, vit eller gul, och exakt vilken nyans blommorna får kan variera beroende på jordmån och ljusförhållanden.
Genom selektiv odling har man fått fram pioner där blommorna innehåller en mycket stor mängd kronblad vilket ger ett maffigt utseende. Det förekommer dock även att enkla pioner odlas för sin mer eleganta skönhet. De största pionblommorna är uppemot 30 cm i diameter, men det finns också pioner där blommorna bara är några få centimeter stora.
Exempel på välkända pioner som odlas i Sverige:
- Bondpion (Paeonia × festiva), en hybrid mellan bergspion bergpion (P. officinalis) och turkisk pion (P. peregrina). En av de populäraste sortern i Sverige är den röda, fylldblommiga ´Rubra Plena´. Andra exempel sorter som brukar vara ganska lätta att få tag på är ’Alba Plena’, ’Rosea Superba’ och ’Rosea Superba Plena’.
- Luktpion (Paeonia lactiflora) är en art som hör hemma i Sibirien, Mongoliet och Kina, och som trivs bra och är en lättskött pion även här i Sverige. Detta är en örtartad perenn och blommorna hos den vilda arten blir upp till 10 cm vida. Som namnet anger är de mycket väldoftande. Det finns många kultivarer av luktpion att köpa i handeln.
- Rosenpion (P. anomala subsp. veitchii), är en underart till sibirisk pion (P. anomala). Den får enkla, rosa blommor som påminner om törnrosor. Jämfört med den andra underarten bildar rosenpionen vanligen ett störa antal välutvecklade blommor per stjälk. Det går att köpa kultivarer som blommar i vit istället för rosa.
Ursprung
Pioner är fleråriga halvbuskar och örter som är hemmahörandes i tempererade delar av norra halvklotet. Det naturliga utbredningsområdet sträcker genom Europa till östra Asien och västra Nordamerika. Det finns en art som växer vild söder om Medelhavet och två arter som hör hemma i Nordamerika. I Europa är det framförallt de södra och sydöstra delarna har som vilda pioner, men i europeiska Rysslad växer de mycket långt norr ut, inklusive Kolahalvön.
Beskrivning
- Pioner brukar bli mellan 60 cm och 250 cm höga.
- Pioner bildar rejäla rotstockar som lagrar näring.
- Bladen är trefingrade.
- Blommorna sitter i stjälktopparna.
Pionens blomtyper
I trädgårdsvärlden brukar pioner delas in i fem grupper baserat på vilken typ av blommor de har:
- Enkelblommande pioner. De har en enkel eller dubbel rad av breda kronblad i en cirkel kring fertila ståndare.
- Japanska pioner. De har en enkel eller dubbel rad av breda kronblad i en cirkel kring något breddade, sterila ståndare.
- Anemonblommande pioner. De har en enkel eller dubbel rad av breda kronblad i en cirkel kring kronbladsliknande sterila ståndare. Fertila ståndare saknas helt.
- Halvfyllda pioner. De har en enkel eller dubbel rad av breda kronblad i en cirkel kring ytterligare breda kronblad, blandade med ståndare.
- Fyllda pioner. Blomman består av en mycket rik mängd breda kronblad, inklusive vissa som troligen är omvandlade ståndare.
I engelskspråkiga texter förekommer också gruppen ”bomb”, där en enkel eller dubbel rad av breda kronblad sitter i en cirkel kring en kortare tät samling av smalare kronblad.
Historia
Pioner har odlats i Kina i åtminstone 1 500 år och pionrötter ingår fortfarande i den traditionella kinesiska läkekonsten. Länge fick buskpioner endast odlas i de kerserliga trädgårdarna i Kina, och man lade ned mycket arbete på att ta fram fyllda sorter. I grannlandet Japan uppskattade man också pionerna, men fokuserade på att förädla enkla och halvfyllda sorter istället.
Även i Medelhavsregionen finns en lång tradition av att använda pion som läkeväxt, och namnet pion kommer från Paion – de olympiska gudarnas läkare. Enligt legenden uppstod den första pionen (bergspion) då dödsguden Hades förvandlade Paion till en blomma för att hindra läkekonstens gud Asklepios från att mörda Paion – som varit hans elev.
Här i Norden började pioner odlas som läkeväxter under medeltiden, och blev så småningom också uppskattade prydnadsväxter. Det var dock först på 1600-talet som de verkligen slog igenom som prydnadsblommor.
Här i Europa fanns det inte några buskpioner förrän de började importeras från Kina på 1700-talet. Så småningom började europeiska odlare, framförallt i Frankrike, att korsa importerade buskpioner med inhemska europeiska pioner – huvudsakligen kinesisk luktpion och europeisk bergspion. År 1824 presenterades den första fyllda rosa pionen ´Edualis Superba´ på en utställning i Paris, och detta bidrog till att intresset för pioner blommade upp igen i Europa, med ett fokus på luktpionhybrider istället för bondpioner.
De tre sektionerna av Paenoea
Släktet Paenoea delas in i tre sektioner:
Örtartade pioner från Europa och Asien
Det här är den artrikaste av de tre divisionerna och innehåller pioner från både Europa och Asien. Exempel på pioner i den här gruppen är Bergpion (P. officianlis), Sibirisk pion (P. anomala), Spansk pion (P. brotero), Kretapion (P. clusii), Krimpion (P. daurica), Luktpion (P. lactiflora) och Näckrospion (P. emodi).
Örtartade pioner från västra Nordamerika
Den här sektionen innehåller bara två arter, och det finns argument för att de borde flyttas till julrossläktet (Helleborus) istället. Ingen av arterna är vanliga trädgårdsväxter i Sverige.
- Paeonia brownii
- Paeonia californica
Buskpioner
Buskpioner, även kallade trädpioner, är en grupp av östasiatiska pioner som växer som buskar eller till och med små träd. De flesta pioner i gruppen är mer eller mindre fylldblommiga. En stor del av utvecklingen har skett i Kina, Japan och Vietnam, och i Kina är buskpion är en stark symbol för nationen. Många av de buskpioner som odlas i Kina har skapats genom komplex hybridisering, och det exakt ursprunget för dem är oklart.